Jag har alltid varit glad för min medfödda positiva inställning till det mesta. Men sista tiden har min sinnesstämning varit riktigt mörk. Jag försöker verkligen tänka på allt bra. Vilken fin familj jag har och som verkligen gör allt för mig. Jag har nära vänner som bryr sig och hör av sig ofta, det är tur för numera ringer aldrig jag! Jag bor bra och jag klarar det mesta själv. Jag har min moppe så jag kommer ut till det mesta! Snart är det vår och sommar, bästa tiden!
Men jag känner mig bara så less på allt. Visst det är väl inte konstigt med tanke på omständigheterna. Tänker mycket på allt jag inte hunnit göra och som aldrig kommer att bli av! Blir så avundsjuk när jag ser lyckliga par hand i hand. Eller barnfamiljer som lördags handlar.
Jag missunnar verkligen inte dom, jag har ju som tur är hunnit göra den resan. Jag vet inte heller vad som skulle ske för att jag ska känna livslust igen! Har på familjens önskan ökat på mina lyckopiller idag, så nu är det by by viktnedgång och det är ju också deppigt. Nej jag kommer inte att göra något dumt, det har jag lovat och det löftet tänker jag hålla den här gången.
