Efter min stora hjärnblödning 2008 klarade sig mitt huvud ganska bra. Min familj och vänner tyckte att jag var som innan. Minnet var det inga problem med klarade mig utan komihåg lapp när jag skulle handla, kunde tom jobba lite hemifrån. Simultanförmågan var också ok, ja jag tyckte själv att det var som innan.
Mina rester av stroken var min vänstra kroppshalva. Trots två svängar på Katarinakliniken blev inte armen/handen något bättre! Jag var tvungen att gå med käpp eller rullator utomhus, hemma gick det bra utan stöd! Jag tyckte efter 3-4 år att jag hittat rutiner i vardagen så livet blev uthärdligt, trots min arm/ben.
Men nu efter 8 år märker jag hur det istället går utför, jag har sista året märkt av stora försämringar främst att minnet blir sämre och sämre och att jag går mer stappligt. Jobbigast är att minnet sviker, känner mig ibland som en dement 80-åring. Nu har ju jag som vanligt en egen diagnos! Det måste bero på alla skall-operationer jag gjort dom senaste två åren, antingen har dom råkat knipsa av någon komihåg-nerv eller så är det så tilltufsat där uppe så förhoppningsvis nu när alla operationer är över och hjärnan får läka ihop i lugn och ro så kommer minnet tillbaka.
Jag kan ju bara hoppas på det senare för det är jobbigt att vara glömsk!
