Onsdag! Blev tvungen att skippa träningen idag. Ställde klockan på 07:45 för att ringa Sodexo direkt när dom öppnade kl 8. Dom lovade att fixa så att moppen skulle bli hämtad av servicebilen under dagen. Jag tog Pärs moppe för att åka till centrum för att se att ingen vandaliserat min moppe och för att testa om den möjligtvis "lagat" sig under natten! Men den stod orörd och lika död där jag lämnade den igår!

Åker hem igen, ett par timmar senare ringer en kille (minns inte namnet) han står vid min moppe i centrum, barn skriket i bakgrunden och han talar jättedålig svenska. Han undrar hur han ska få med sig moppen? Du måste frikoppla den säger jag, hur gör man det????? Säger stolpskottet, NEJ säger han jag har inte tid med det här jag har fler kunder som väntar. Jag får ta den nästa Onsdag!

Ja som funktionshindrad har man inte mycket att säga till om. Den här snubben skiter fullständigt i att det är mina "ben" min självständighet han förringar. Jag har absolut inget att säga till om! Jag känner mig så liten och värdelös. Nu har ju jag sådan "tur" att jag kan ta Pärs moppe men det vet ju inte stolpskottet om!

Tillbringar sedan några timmar med att försöka få tag i någon ansvarig men det enda det resulterade i är att moppen står obevakad ytterligare en natt i Åkersberga C. Efter det här kände jag hur kroppen "slår" av den fungerar inte, det är den berömda hjärntröttheten som slår till!

Vilar ett tag, men så kommer Pär hem efter sin operation ( som gått bra) men han är helt slut. Jag fixar en delikat middag bestående av snabbmakaroner och falukorv

Vilken dag, igen!