Äntligen skulle Carina, Kajsa och jag träffas alla 3! Men viktigt att det skulle vara utomhus utan folk och med distans!
Jag fixade bullar och dricka och föreslog rastbryggan vid kanalen med bänkar där jag bodde förrut. Men väl där så är platsen upptagen av 2 tanter så det gick ju inte! Men rakt framför oss är en lång brygga tom på folk. Sagt och gjort Kajsa och Carina sätter sig på bryggan, jag kör ner och parkerar framför dom.
Men det känns så dumt, jag sitter långt ovanför dom och känner mig utanför😪 Nej jag vill sitta med er. Jag kliver av moppen och får hjälp ner till bryggan. Men när jag ska sätta mig ner är det så lågt så jag tappar balansen och tippar åt sidan😅 Men nu är jag på plats
Så trevligt och här borde historien sluta med en lycklig punkt!
Men för att göra en lång traumatisk händelse kort, jag kom såklart inte upp från den superlåga bryggan med ojämt underlag och en skitfot som bara vek sig. Trodde ett tag att vi skulle bli tvugna att ringa en bärgare. Men till slut efter mycket om och men var jag tillbaka på moppen.
Hemskt avslut på en annars så trevlig stund😒
