fredag 31 januari 2020
Galet jag måste köpa en
Idag!
Blev väckt av telefonen 08:30 det är Soduxo killen som är på väg hem till mig med min moppe! Helt galet dom hämtade den i går eftermiddag! Nu har jag fått ett nytt batteri😊
Jag vart tvungen att ringa till deras verkstad IGEN för att tacka för snabb service och ett utmärkt jobb! Han blev lite ställd killen jag pratade med, han var nog inte van att få beröm av kunder som ringer in😄
lördag 25 januari 2020
fredag 24 januari 2020
torsdag 23 januari 2020
Men vad hände?
Plötsligt ligger jag på golvet och har rivit ner hela hatthyllan. Vet inte om jag snubblat eller blev snurrig! Hade ju varit enkelt om jag bara hade kunnat resa mig upp. Men enda stället jag kunde häva mig upp från var från soffan. Så nu är jag öm i rumpan också, jobbigt att hoppa på rumpan från hallen till vardagsrummet!
onsdag 22 januari 2020
Onsdag! Blev tvungen att skippa träningen idag. Ställde klockan på 07:45 för att ringa Sodexo direkt när dom öppnade kl 8. Dom lovade att fixa så att moppen skulle bli hämtad av servicebilen under dagen. Jag tog Pärs moppe för att åka till centrum för att se att ingen vandaliserat min moppe och för att testa om den möjligtvis "lagat" sig under natten! Men den stod orörd och lika död där jag lämnade den igår!
Åker hem igen, ett par timmar senare ringer en kille (minns inte namnet) han står vid min moppe i centrum, barn skriket i bakgrunden och han talar jättedålig svenska. Han undrar hur han ska få med sig moppen? Du måste frikoppla den säger jag, hur gör man det????? Säger stolpskottet, NEJ säger han jag har inte tid med det här jag har fler kunder som väntar. Jag får ta den nästa Onsdag!
Ja som funktionshindrad har man inte mycket att säga till om. Den här snubben skiter fullständigt i att det är mina "ben" min självständighet han förringar. Jag har absolut inget att säga till om! Jag känner mig så liten och värdelös. Nu har ju jag sådan "tur" att jag kan ta Pärs moppe men det vet ju inte stolpskottet om!
Tillbringar sedan några timmar med att försöka få tag i någon ansvarig men det enda det resulterade i är att moppen står obevakad ytterligare en natt i Åkersberga C. Efter det här kände jag hur kroppen "slår" av den fungerar inte, det är den berömda hjärntröttheten som slår till!
Vilar ett tag, men så kommer Pär hem efter sin operation ( som gått bra) men han är helt slut. Jag fixar en delikat middag bestående av snabbmakaroner och falukorv
Vilken dag, igen!
Skitdag!
Tisdag! Pär åkte in i gårkväll för sin operation så jag var själv hemma. Tisdag då är det städdag och dom brukar komma vid 2. Jag hade ett par paket att skicka och tänkte jag moppar ner till posten innan hon kommer så har jag det gjort. Lastar på mina paket på vagnen tar nycklarna låser dörren och åker iväg. Moppen hade stått på laddning som vanligt hela natten. Moppar upp till centrum tar en nummerlapp och åker upp bakom kön och ställer mig för att inte vara ivägen.
Min tur, konstigt moppen avstängd, jag vrider på nyckeln och inget händer, vrider om nyckeln igen alla lampor tänds men snabbt släcks alla ner och bara dom två första röda lyser, stendöd. Jag försöker ett par gånger till inget händer. Vad faan gör jag? Jag åkte iväg med bara nycklarna alltså ingen telefon eller plånbok!
Börjar känna mig smått panikslagen, ser ingen jag känner. Har som tur är rullen bak på moppen, tar ner den och går till posten. Frågar tjejen bakom disken om jag får låna telefonen, jag vet inte vi får inte låna ut den! Men snälla det är panik! Eftet en massa mickel, inte lätt att ringa ut på ICAS interna telefon så slår det mig enda mobilnumret jag kan utantill är exet och mamma. Försöker ringa mamma inget svar, provar igen inget svar. VAD GÖR JAG?
Går tillbaka till moppen fortfarande stendöd! Vid Subway sitter ett gäng pensionärer går fram till dom och frågar om jag kan få låna en mobil? Får en massa skeptiska blickar och efter stund kliver en farbror upp och frågar vilket nummer jag vill ringa? Han börjar mickla med mobilen, verkar inte veta hur man gör för att slå ett nummet han släpper inte ifrån dig mobilen utan håller på fram och tillbaka, till slut får han till det. Men fortfarande inget svar hos mamma. Sätter mig på moppen igen fortfarande stendöd. Ser en tjej ta nummerlapp på posten och det ser ut som hon har Attendos arbetsskjorta på sig. Iväg med rullen igen och går fram till henne men fel företag, men hon är snäll och letar rätt på Attendos Täbynummer och försöker ringa dit. Tänkte att jag skulle få tag på Sophia, men ingen svarar där heller.
Jag går tillbaka och sätter mig på moppen, slut på idéer. Då kommer gubben från Subway som " lånade" ut sin telefon innan, då försökte han att ringa igen och LYCKA mamma svarar! Förklarar snabbt vad som hänt och vart jag är hon skickar iväg pappa. Herregud, jag känner hur hjärnan börjar stänga av och hur kroppen slutar fungera. Jag sitter där på moppen och väntar på pappa och väntar, till slut ser jag honom i andra änden av centrumet på väg över till andra byggnaden, för långt för att ropa! Fram med rullen igen, gubbbarna på Subway hade gått frågar en tjej som sitter på bänken framför posten om jag får låna hennes mobil!
Får tag på mamma som ringer pappa och till slut kommer han. Men moppen är ju fortfarande stendöd. Vi lämnar den där och pappa skjutsar mig hem. Kommer precis när städtanten kommer tar min väska och en käpp och ner till mopperummet för att hämta laddaren.
Pappa skjutsar tillbaka till centrum och väl tillbaka till moppen måste vi hitta ett elutag det finns ett vid utgången men hur ska vi få moppen dit? Jag har lyckats få med mig min väska men ingen telefon! Men då kommer det fram en jättegullig kille och frågar om vi vill ha hjälp? Han lägger sitt paket i min rulle och hjälper pappa att baxa iväg moppen till elutaget, så snäll! Vi stoppar i laddaren och lampan lyser. Pappa går iväg en halvtimme och jag sitter kvar och väntar.
När han kommer tillbaka drar vi ur laddaren och försöker starta men fortfarande död. Vad gör vi? Plockar ur pläd och lite annat i korgen och lämnar moppen där! Pappa skjutsar hem mig!
Jag känner mig totalt bombad, helt hjärndöd och illamående. Jag ringer Sudexo som har hand om reparationer på moppen. Dom stänger strax och har inget förslag på vad jag ska göra. Jag får helt enkelt låta moppen stå kvar i centrumet, känns ju sisådär!
söndag 19 januari 2020
Stroke 2008
Jag har ingen aning om hur många agraffer och stygn jag tagit bort genom åren. Det enda jag vet är att ingen operation har varit utan någon hoplappning.
är livet toppen, tänk vad 22 operationer kan göra för underverk 😊
Totalt 22 operationer.
Jag har ingen aning om hur många agraffer och stygn jag tagit bort genom åren. Det enda jag vet är att ingen operation har varit utan någon hoplappning.
Den jobbigaste operationen och den som gjorde att det till slut läkte var en sk "lambåplastik" då jobbade två kirurger paralellt en bit av min ryggmuskel "klipptes" av och kopplades in i skallen. Muskeln skulle ersätta skallbenet som var borta.
Då fick jag ligga i flera dagar uppkopplad mot en manick som registrerade nerverna att dom inte "dog" utan kopplade ihop sig med nya nerver
Det var jobbigt, när dom efter operationen skulle väcka nig ur narkosen fick jag ett blodtrycksfall och det blev ett akutlarm. Helt groggy ser jag hela rummet fullt med läkare och sjuksköterskor. Jag hör hur någon ropar att kolla vem som är närmast anhörig för att ringa. Då tippar dom sängen uppochner? Sen vänder det.
2 gånger får jag sedan åka in akut för att tömma ryggen på vätska!
Den här operationen blev lyckad. Så nu har jag inga konsgjorda materiel i huvudet (shunten rök i en annan operation) Men det primära är att jag till slut slutade röka, då orkade kroppen läka!
Men min bästa operation var på ortopeden på Danderyd. Jag har hela tiden haft on av spastiska tår
Trot botox var 3:e månad så har det gjort ont. Efter mitt första år med stroken då jag gick både ute och inne med skor och
Så lyckas jag vänja foten att gå i
Inomhus utan skena. Så gick jag året runt inomhus i fårskinnstofflor, helt uteslutet att gå i bara strumporna det gjorde ont i fotsulorna.
Min botox läkare skickade till slut en remiss till ortopeden på Danderyd och dom ansåg att det kunde vara värt ett försök att operera foten
I 5 veckor fick jag gå med gipssko och duscha med plastpåse över foten.
Men oj vad den operationen var värd allt👍
Idag går jag i bara strumporna inne och helt utan stöd för foten ute. Jag måste visserligen töjja foten varje dag föratt töjja ut vaden men vad gör det.
Idag
Inför varje operation har päronen och Kidsen utan min vetskap gjort upp om vem som ska komma på kvällen och hibbiskrubba mig och bädda rent. Samt vem som ska komma på morgonen (oftast var jag först in på operation kl 8) så upp kl 6, hibbiskrubba igen och skjutsa till operation.
Jag hade aldrig orkat med den här resan utan min familj❤
fredag 17 januari 2020
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)