En granne talade om för mig vilken hund det är som skäller så fb när den är ensammen.
I går stötte jag på den kvinnan och jag (som har tappat allt vad finkännslighet är) talade frankt om för henne att hennes hund stör mig med sitt skällande så det vore bättre om hon lämnade sin hund till mig då den måste vara själv.
Tanten tittade på mig oförstående, men Oliver skäller inte säger hon. Jo då det gör han visst, jag vet att det är din hund för det har en annan granne sagt till mig! (otaktiskt!) Tanten som såg lätt chockad och skakig ut tog hissen upp till sig.
Idag mötte jag tanten igen innanför porten utan hund. Hör du? Säger hon, Oliver är själv där uppe och det är tyst! Så tillägger hon att hon blev väldigt ledsen igår och tog väldigt illa vid sig. Att jag borde tänka mig för innan jag anklagar någon.
Vad har jag lärt mig? Jo lita aldrig på vad andra säger, nej såklart så kan jag inte tänka men det känns väldigt olustigt och jag vet fortfarande inte vilken hund det är som inte kan vara själv!
