I gårkväll låg jag bara i soffan, Frida tog trycket och det var för lågt i snitt 105/65. Men det har jag lärt mig att lågt tryck gör inget i mitt fall.
Vaknar och känner mig lite skum, men det är ju inget ovanligt. Men mår så fruktansvärt illa, vill kräkas och det är världens karusell. Tar med mig en hink till soffan och lägger mig ner, hade precis tagit alla morgonpiller, ville absolut inte kräkas upp dom.
Sophia ringer och jag säger att vi nog måste skjuta på kvällens middag vi hade bestämt! Slumrar till lite så ringer mobben. Det är distriktsköterskan som varit här massor, hon frågar hur jag mår? Då har Sophia ringt dit för hon vart orolig (hon visste att jag inte skulle ringa själv) Kontentan blir att jag får ett hembesök av en läkare som vidtar åtgärder med min blodtrycksmedicin och konstaterar en början på öroninflammation. I samma veva konsulterar min sköterska på KS med min läkare där hur dom ska göra. Provsvaren efter gårdagen provtagning hade kommit in och mitt blodvärde har sjunkit ännu mera.
Sophia kommer förbi med en kasse från ICA, har köpt leverpastej, smörgåsgurka och blodpudding så söt <3 p="">
Hmmm 20 dagar kvar på mina monsterkurer, enligt sköterskan på KS kan det vara dom sänker blodvärdet, men vad fint då! Ungefär lika dumt som att antidepp-piller gör en impotent!
